Cancer igen ....
Så har det hänt igen då ...åtta år sedan förra gången !
Trodde väl aldrig att jag skulle skriva detta igen på min blogg då jag inte har varit ett dugg rädd eller orolig för att få cancer igen ...men nu har det hänt !
JAG HAR FÅTT BRÖSTCANCER igen i samma bröst ... Var ett tag sedan det hände så jag drar det lite snabbt ...
I november så kände jag att mitt högra bröst inte kändes som vanligt , det var större och knöligare . Hade precis haft en jibbig influensa så jag trodde att det var någon slags inflammation i brösten .
Därför hade jag inte så bråttom men att boka tid på bröstmottagningen och jag hade ju varit på mammografi för drygt ett och ett halvt år sedan och då såg allt bra ut .
Bokade allafall tid och fick komma strax före jul , fickgöra mammografi , ultraljud och biopsi och det såg inte bra ut sa dem ...hmm...nu började en oro smyga sig på och det kändes inte bra i mig . Skulle få svar efter jul ...
Kunde inte låta bli att kolla min journal under julen och där stod svaret , jag hade fått BRÖSTCANCER igen ! Vilket jag även fick veta av onkologen strax efter jul vid mitt besök och då var även operationstiden bokad , 4 januari skulle operationen bli och det skulle bli mastektomi , då man tar bort hela bröstet !
Kan säga att världen liksom försvann under mina fötter ...jag föll ner i ingenmansland i gråt men mest ilska , inte igen !
Hade redan haft några tuffa år bakom mig då mitt liv helt vart förändrat men en jobbig separation från min älskade man , försäljning av vårt fina hus , flytt till en lägenhet i stan samt även försäljning av mitt kära cafe som jag haft i två år . Så mitt liv hade varit turbulent några år men hade nu börjat ordna upp sig och jag mådde bra och då får jag cancer !!
Ilskan omslöt hela mitt väsen , jag var arg på livet och arg på cancern och att mitt älskade bröst skulle tas bort ....
Ilskan fick finnas och sen kom även rädslan och den stora sorgen över at behöva berätta detta för dem jag älskar allra mest , mina barn och mina föräldrar men även mina vänner skulle jag ju berätta för....
Tog tjuren vid hornen och berättade direkt för mina barn , det var fruktansvärt jobbigt och tugnt att behöva ge dem ett sådant besked !!! Jag hade precis blivit farmor också och var även mormor till två små underbaringar , min yngsta bodde fortfarande hemma hos mig och sin pappa ... Ja det var så tungt att berätta för dem verkligen !
Åkte sen hem till mina föräldrar och berättade , även detta var tungt och ledsamt ...så många tårar som kom under dessa samtal .
Får man tycka att livet är orättvist när det är så många andra som har det mycket värre ? Ja det får man ty man ska aldrig jämföra sig med någon annan ty detta är min resa och ingen annans ....
Fortsättning följer ...