Cancerdagbok jan. 2016 Första besöket hos Onkologen
Sist jag skrev om min cancer resa så stod jag inför ett beslut om att tacka Ja eller Nej till strålning , nu har det gått några veckor och idag ska jag till onkologen för första gången .
Och jag har nu själv tagit beslutet om att tacka Nej till strålning !
Inte alls lätt att fatta detta beslut då rädslan fortfarande finns kvar ...rädslan om att ta fel beslut om min behandling när det gäller cancern ...
Men nu är beslutet klart inom mig och jag tackar Nej ! Det känns rätt just nu för mig , jag lyssnar på min kropp som är mycket trött och sliten så den behöver jag det så lugnt som det går just nu ..
Jag får träffa läkaren på Onkologen en dag i mitten på januari , denna gången är det en helt annat oro i min kropp , en oro för hur läkaren kommer att bemöta mig, ska han ( jag vet att det är en han :) ) försöka övertala mig att ta strålning allafall eller kommer han vara en översittaretyp eller kanske mycket förstående för mina åsikter? ...har inte en aning !
" Burn cancer "
Även denna gång har jag min älskade man med mig !
Jag har bestämtmig för att vara positiv och tro att läkaren verkligen kommer att lyssna på mig ...att det inte kommer att behövas något "krig" ...
Och det som händer är faktiskt att jag får träffa en mycket trevlig och förstående läkare .
Han lyssnar på vad jag har att säga , sedan tittar han på mitt bröst som ser mycket bra ut !
Jag ber honom föklara hur strålningen kommer att gå till om jag ev. skulle ändra mig , han förklarar och jag känner mig mycket bra bemött faktiskt !
Jag förklarar att min kropp är mycket sliten och trött just nu , inte bara av cancern utan av mycket annat som har hänt i mitt liv den sista tiden , jag berättar att jag mår psykist dåligt också och går på samtal hos psykolog och bearbetar "gammalt" som även detta har gjort min kropp mycket sliten ... utmattningssyndrom och PSTD och lite annat ....han lyssnar noga på allt jag vill säga och sedan säger han
- Ja det psykiska måendet är ju precis lika viktigt som det fysiska och vill du vänta med strålningen eller tacka nej just nu och sedan kanske träffa mig för att prata om några månader igen så är det helt okej med tanke på denna lidriga cancerform som du har ...
Åh Tack säger jag och tänker ..wow..jag skulle kunna hoppa upp och krama honom ( men det gör man kanske inte ) så glad vart jag ..
Han lyssnade på mig och det behövdes inget "krig"
Tacksam går vi därifrån med löfte om en ny tid om tre månader .
Innan vi går tar jag läkaren i hand och säger - Du har gjort min dag idag , Tack för att du förstod !
Tillsammans går jag och Lasse till bilen och åker hem ...jag är mycket glad och tårar trillar på min kind ..tårar av Tacksamhet att ha fått träffa en så underbar läkare och tårar av stolthet för att jag vågar gå min egen väg <3 <3 <3
