Tiden går och cirkeln sluts !

Tänk vad fort tiden går , är så längesedan jag skrev och det har pockat på länge att jag ska skriva igen och nu är det äntligen dags .......
Rubriken lyder ...Cirkeln sluts och vilken cirkel är det då som sluts ? 
Det är detta som det skall berättas om i detta inlägg .
 
 
För ett litet tag sedan var det exakt fem år sedan min djupa "resa" började , denna resa med både sjukdomar och stressrelaterade symptom så som djup ångest och hjärnstress.
 
Du som möter mig idag kan nog aldrig gissa vad jag har gått igenom de senaste fem åren , skulle någon annan berätta om min "resa" som sin egen skulle jag tycka att det är ett mirakel att jag är där jag är idag och livet är ju ett mirakel med alla dess lärdomar .
Somliga har djupa lärdomar att göra ....
 
Som sagt min resa började för fem år sedan med en svår ögonsjukdom som nästan gjorde mig blind på ett öga och som också gjorde att jag hamnade på sjukhus i två veckor i mörker . 

Detta mörker som också kröp sig på inombords , detta mörker som jag sedan brutalt slängdes ner i likt det mörkaste mörker som kan finnas hos en människa , du som själv har levt med svår ångest vet precis vad jag menar . 
 
 
Detta mörker som också gjorde att min kropp försvagades och immunförsvaret gick ned på noll ....som orsakade svåra sjukdomar som följd... dessa sjukdomar som gjorde att jag var tvungen att stanna upp i livet och våga känna vad som pågick inombords ....
 
 
 
Dessa sjukdomar som inte var någon vanlig förkylning nej för mig behövdes det rejäla sjukddomar för att jag skulle stanna upp ... sjukdomar så som cancer , giftstruma ,borrelia , fibro ... för att inte tala om de känslomässiga "sjukdomarna" PSTD, utmattning , depression , ångest , sömnstörningar och lite annat....
 
 
 
Detta mörker som fullkomligt tog tog över hela min kropp stundtals , I detta mörker kom sådant upp som var begravt sedan länge sådant som jag behövde känna och sörja för att kunna släppa så såren kunde läkas . 
 
De sår som nu faktiskt nästan är helt läkta .... De sår som jag plåstrat om med Kärlek till mig själv och allt som är inom mig ...De sår som var så öppna och skrek efter uppmärksamhet och Jag lyssnade ...Jag lyssnade verkligen på djupet och gav mig själv tillåtelse att känna allt som behövde kännas ...Jag gav mig själv tillåtelse att gråta de tårar som behövde gråtas ...att skrika ut min frustration i den mörka natten ....att ge utlopp för den ilska som bott i mig i så många år ... Jag gav mig själv tillåtelse att få finnas som den människa jag är och var född till att vara .. Jag gav mig själv tillåtelse till att vandra i min sanning för att bli Fri från det som stoppat mig från att vara Jag ......
 
 
 
Denna resa som har tagit mig fem år att göra börjar nu komma till sitt slut så cirkeln kan slutas och Jag kan vandra mitt liv i frihet och sanning som den vackra människa jag är .
Jag tänker inte längre krympa mig ...Jag tänker vara JAG i varje liten del av mig ...
 
Jag är JAG och kommer så att förbli så länge vägen vandras i detta livet .
Jag har tagit tillbaka mig själv .
Jag har slutit fred med mig själv så friden kan få fylla mig och lugnet får bygga bo i mitt bröst .
Jag har gett mig själv Fri och Friheten ger mig vingar att flyga precis så högt som jag själv önskar. 
 
Jag ÄR 
 
Jag väljer nu mig själv och jag väljer just nu att ge mig den vila som jag så väl behöver ...min fysiska kropp är trött och sliten och även om själen jublar av glädje så behöver jag lyssna på kroppen en stund till och ge den vilan som den så väl behöver . 
 
 
Tack kroppen för att du burit mig genom dessa fem år av djup transformation .
Tack Livet för att du hållit mig vid liv trots allt som varit .
Tack Kärleken som omfamnat mig så denna resa har varit möjlig att genomföra .
Tack Ljuset som alltid vinner över mörkret . 
 
 
 
Jag är Cecilia Rosenmåne och ärren jag bär inombords är läkta sår som har fått den uppmärksamhet som dem behövde för att kunna läkas och jag tackar mig själv för mitt mod och min tillit för att Våga göra denna resa ....denna resa som har fört mig hem till mig själv till ....Hem mitt sanna JAG . 
 
Cirkeln sluts och jag är Hemma ....Hemma i mig själv .
med Kärlek Cecilia Rosenmåne 
 
 
 
 

Rösten och Stämbandskontroll ..... Vägen mot drömmen ....

I måndags var jag ännu en gång till sjukhuset , denna gången för att göra en undersökning av stämbanden och se vad som hänt under operationen , om det är en bestående skada eller ej ....
 
Denna undersökning skulle görs hos Öron , Näsa och Halsläkaren på Läkarhuset i Uppsala och undersökning går till så att en liten kamera på en slang förs ner genom näsan och vidare ner i svalget och sedan filmas rörelsen i stämbanden .... Ja ni hör ju själva hur det låter när jag skriver så då förstår ni att jag var nervös och orolig , Jag som t.om tycker det är jobbigt att gå till tandläkaren .....
 
 
Jag tog min kära Lasse med mig för att hålla min hand om det skulle bli jobbigt ....vilket det blev. 
Läkaren som tog emot mig var en Hon..... en doc.i sina bästa år och hon kunde sin sak.... hon kunde sin sak när det gäller att göra sin grej kan man säga , hon hade dock något sämre förmåga att bemöta en orolig patient ! 
 
Jag fick sätta mig i en liknande tandläkarestol fast jag satt rakt upp och fick sedan stark bedöving i både näsa och mun , fick vänta några minuter sedan sa hon ...Ja Cecilia då kör vi sen tog hon slangen och körde in den i näsan och vidare ner i halsen , det gjorde inte ont men jag kände den hela vägen och när hon kom ner i halsen så fick jag kräkreflex och började samtidigt gråta och då säger Docenten och nu kan du säga iiiiii ..... 
 
Jag kunde inte så hon drog upp slangen lite och jag sa att jag vet inte om jag klarar detta ....Nu ska vi Göra Detta Cecilia så drog hon ner slangen igen ...då förstod jag att här är det bara att andas och försöka få det gjort så med tårarna rinnande och hårt kramande om Lasses hand sa jag .... iiiiiii.... flera gånger och hon filmade sedan drog hon snabbt ur slangen och sa ...Nu är det klart ....det var väl inte så farligt , vill du se filmen ? ....Där satt jag med tårar och snor och fattade ingenting liksom ...Ja sa ..Jag behöver papper !! 
 
 
 
Jag fick sedan se filmen inifrån min näsa och svalg , som värsta spännnande naturfilm typ .
Det hon sa var att stämbanden såg bra ut och den "skada" som fanns var efter operationen och att min röst förhoppningsvis skulle vara som vanligt inom 6 månader ! 
 
Detta kändes förstås Jättebra , att det inte var en permanent skada på mina stämband och sex månader är ju inte så länge ....tiden går fort .... 
 
 
Vi gick därifrån förvånande över hur docenten gjorde när hon utförde sitt arbete ...Hon hade nog gjort detta så många gånger så det var slentrian och patienten var liksom bara en i mängen för henne....detta med empati och liknande var nog främmande för henne . Men nu var allafall undersökning som jag oroat mig så mycket för färdig .... Vi skrattade på väg ut från sjukhuset av lättnad och av hur olika vi människor är ..... 
 
I denna stund som jag gick ut genom sjukhuset bestämde jag mig för att nu är det Jag som gäller ännu mer ....Jag och min kropp och själ ska få den vila som den så länge längtat efter ...Den ska också få göra det som den älskar allra mest ....Att få vara med min familj , vara ute i naturen ...nu går vi mot våren och jag tänker ta vara på mitt LIV på alla vis som jag bara kan ....
 
 
 
Jag tänker också vara i min kreativitet så mycket som jag önskar och vem vet kanske den dröm jag hade när jag var liten om att bli konstnär slår in <3
 
 
Kanske detta som hände efter operationen och allt annat som jag varit med om just har varit en transportsträcka som skulle föra mig till min dröm att bli Konstnär på "riktigt" och kunna livnära mig på detta .... Vem vet ....Jag vet ... I mitt Hjärta <3
 
Livet är så mycket enklare om man bara tillåter sig att följa med i det som sker även om Livet ibland skaver och gör jäkligt ont så kan det vara vägen till drömmen <3 
 
 
Vad är Din dröm ? 
 
Önskar Dig lycka på Din väg mot drömmen och vet att vägen dit kan vara den bästa men också den jobbigaste men vägen är DIN så tillåt dig att vandra i skönhet på Din väg och se allt du möter som en väg mot drömmen eller målet för din resa .... i ditt livs resa ... 
 
 
med Kärlek Cecilia Rosenmåne 
 
 

Provsvaren efter sköldkörteloperationen har äntligen kommit ....

Nu är det fem veckor sedan jag opererade bort min sköldkörtel ....Fem veckor som bara fösvunnit i vila och återhämtning eller jag har försökt att vila mig såklart men det är inte alltid lätt med vardagen som rullar på som vanligt med födelsedagar och vinterkräksjuka ....
 
 
Jag har hunnit med båda under dessa veckor , ja inte att fylla år . Den som fyllt år ät min minsta "unge" Lova som fyllde 12 år 27 feb. , vi har ju ganska stor familj och alla ville vara med och fira så då kom jag på den geniala ideen att köpa familjepizza och detta fungerade utmärkt ! 
 
 
 
 
En vecka efter födelsedagen var det dags för kräksjuka , först Lova och sedan jag och detta var verkligen inte roligt med en hals som var relativt nyopererad ...men man hade liksom inge val än att härda ut .
 
 
När detta hade ebbat ut så var det dags för återbesök hos kirurgen , för att se hur operatioenen hade gått och få svar på från patologen på min sköldkörtel och bisköldkörtel . Samt också prata om hur jag mådde vilket är sådär ...tror jag har för hög dos Levaxin men se det trodde inte läkaren vilket resluterade i att jag nu skall remmiteras till endokrina mottagnigen igen .
 
Det känns så tröttsamt ibland när läkarna inte vill lyssna fullt ut på patienten ! 
Är det någon som känner sin kropp bäst så är det väl jag själv eller hur ? ! 
 
 
 
 
Jag fick allafall positivt besked efter analysen av mina organ , sköldkörtlen var inflammerad och slut som artist så det kändes bra att den opererades bort då det inte var något mer att göra den "alternativa vägen " och det kändes bra för mig att höra eftersom jag verkligen har försökt med allt för att läka mig själv ! 
 
Svaret på bisköldkörtlen var även detta positivt , det var ingen cancer eller något annat farligt bara en ofarligt "tumör" Yippi va skönt nu kan jag släppa detta och fokusera fullt ut på återhämtningen utan oro för annat . Förstår nu att jag nog har varit lite oroligt allafall och jag förstår också att en operation sliter mer på kroppen än vad jag jag trodde ...det tar lång tid att åerhämta sig efter operatioenen och också läng tid för kroppen att förstå att den inte länge har någon sköldkörtel och sedan annpassa sig efter detta på flera olika plan ....
 
 
 
Kroppen är verkligen fantastisk det är bara Jag som ibland har för bråttom och vill för mycket men det blir nog så när man har varit "sjuk" på olika vis en längre tid ...man vill liksom bara vara frisk <3 
 
Så vare sig du är frisk eller sjuk ...ta vara på Ditt Liv och Lev det Liv du önskar ...Varje dag ty du vet inte hur länge du har Livet <3 <3 <3
 
 
Med Kärlek Cecilia