Att älska sin kropp går det ? ...Jaaa med mycket övning ....

Att Älska sin kropp hur svårt kan det vara ....eller hur lätt kan det vara ...Det är Jag som väljer den lätta eller svåra vägen såklart men om man hela livet har låtit bli att älska sin kropp kan detta vara mer komplicerat än man tror , det är liksom inte bara att säga ...Men nu Cecilia är det dags att börja Älska kroppen . 
 
För mig har det tagit många år för att vända detta och jag är ännu inte klar med denna resa känns det som då kroppen häromdagen ännu en gång talade om för mig att den finns .
Ryggskottet kom tillbaka och värken i mina armar ....så jag lyssnar ännu djupare och jag förstår ....jag behöver verkligen berätta några ord om detta ...några ord till min egen kropp ....
 
 
För mig har det alltid varit självklart att kroppen gör som Jag önskar , att den följer med på alla mina strapatser och varken säger ifrån eller smärtar .
MIn kropp har fått stå ut med så mycket och det ligger en sorg i att se att jag så många år bara har tagit min kropp för givet och trott att den var en "evinghetsmaskin" men nu vet jag att Kroppen finns i allra högsta grad då den talar till mig med smärta för att jag skall lyssna , den talar också till mig med gammal sorg och gamla känslor som ej har fått finnas , gamla känslor som har satt sig fysiskt i kroppen så nu är hög till att börja Älska Dig min Kära kropp du som alltid har funnits för mig
 
 
Du som har burit mig genom livet i alla mina tuffa utmaningar
Du som aldrig har klagat
Du som bara kämpat på dag efter dag för att hålla mig uppe .
 
Min Älskade kropp jag vet att du är trött och behöver vila efter allt du varit med om genom livet .
Min Älskade kropp du som burit så många tårar inom dig , du som har burit på ilska som ej har fått komma ut .
Min Kära kropp som är så mjuk och vacker men som jag så många gånger sagt hårda ord till och talat och så ful och tjock den är .
 
Min fina vackra kropp som inte alls har varit fin när jag tittat på mig själv i spegeln , då jag bara har sett ett ansikte utan kropp då kroppen liksom inte var en del av mig utan vara bara ett bihang till mitt huvud och hur konstigt låter inte det men jag vet att ni är många som förstår precis vad jag menar . 
 
Min Älskade kropp som behövde bli allvarligt sjuk för att jag skulle lyssna , för att jag skulle förstås att den behövde bli älskad .
 
Min Älskade kropp jag ber dig om förlåtelse för alla hårda ord och för hur jag har behandlat dig genom åren , för att jag inte har lyssnat på dina behov .
Nu lyssnar jag även om jag iblnad faller tillbaka i gamla mönster ...
 
Jag lyssnar och jag låter dig få finnas i alla dina delar 
Jag låter dig få finnas som den vackra starka kropp du är , den kropp som har burit mig genom livet så fint och utan protest .
 
Min fina kropp nu är det min tur att ta hand om dig , jag låter dig gråta de tårar du behöver , jag låter ilskan få finnas utan att backa .
Jag tar hand om det som gör ont med Kärlek och empati ty jag vet att du är sliten och trött .
Jag håller om dig med ömhet och blåser på dina "sår"
 
Jag tar hand om dina behov så nu behöver du inte längre kämpa för att jag ska höra dig .
Jag Ser Dig och Jag Hör Dig .
Du får nu vila när du behöver helt utan skuld och skam och jag kommer aldrig att tycka att du är lat .
Du får röra dig i frihet , skratta , dansa , och leka de lekar som du vill leka 
Du får finnas i allt som är Du .
 
Min vackra kropp Du finns nu i allra högsta grad när jag ser mig i spegeln  . Jag ser dig och jag ser din skönhet Jag ser din kärlek och jag låter dig få finnas och skina som den vackra kropp du är .
Jag låter dig få lysa som den vackraste blomma
Jag låter dig få stå stolt med högt huvud och veta att du nu har tagit tillbaka rätten till Dig själv ....rätten till att få finnas i all din prakt .
 
 
 
 
Min kära Kropp jag Älskar Dig och Jag kommer aldrig att svika dig igen Ty Du är ju JAG . 
<3 Jag älskar Dig <3 
 
 
 

Kroppen minns .....cancer och annat som skaver inombords ....

Det är september igen , ja det är det ju varje år men för mig är september en månad då kroppen minns .... Den minns cancer ...den minns Ångest ...den minns hur det var att minnas minnen från förr ...Jag minns årstiden , hur det var att vandra längs Älven med cancer i kroppen .... Jag minns hösten och alla färger ...Jag minns hur det var fast jag egentligen inte vill .....
 
 
 
Så nu är jag där igen men denna gången kom det så överrumplande , jag har ju mått så bra hela sommaren .... Jag har fått vila och vara i en kropp som känns så frisk och den är ju frisk såklart men de där minnena som finns inuti dem finns liksom kvar även om dem inte längre gör lika ont men nu har det blossat upp igen ... Jag vill inte ha dem ..jag vill inte ha dessa minnen och tårar ...jag mår ju bra nu ....
 
........men kroppen hjälper mig att stilla mitt sinne och minnas ....
först hjälper den mig med att få ryggskott bara helt plötsligt helt utan anledning tror jag förstås men min kropp är spänd mycket spänd av att hålla tårarna inombords och till slut orkar inte kroppen hålla spänningarna längre utan ryggskottet är ett faktum .... Jag behöver vila , det smärtar ...om Jag vilar ? Ja lite men inte tillräckligt tydligen ....men tårarna lyckas inte tränga fram utan dem finns kvar där inne ....
 
Ryggskottet blir bättre men då kommer en annan värk , en värk liknande tandvärk i hela min rygg och bäcken , känner mig ledsen och trött . Går på behandling , akupunktur och laser hos min fanatstiska terapeut , han bekräftar mig i att ryggen är sned och spänd ...det är nog "gammal skit" som ska ut ...Får behandling och mår bättre ...
 
 
 
Jag åker till havet och jag minns igen ...jag minns att jag gick där ensam dagen innan operationen då jag inte visste någonting förutom att tumören skulle opereras bort men inte om cancern var av den farliga sorten eller inte , jag visste egentligen ingeting förutom att jag hade cancer och skulle opereras ...
 
 


Jag åkte också till havet när ångesten och andra gamla minnen slet i mig som värst ...när kroppen höll på att gå sönder inombords Då åkte jag till havet ...
Nu är jag där igen , vid samma hav och kroppen minns .... den minns smärtan inombords , den minns rädslan , den minns ensamheten ....men tårarna vill liksom inte komma ut fast jag vet att dem finns där ....
 
 
 
Ryggskottet och värken räckte inte riktigt till för att släppa ut gråten så jag får ett Gallstensanfall också någon dag senare och smärtan griper tag i mig likt en bulldozer  ....kroppen minns ...den minns den känslomässiga smärtan ...den minns rädslan ... den minns gråten .... Jag släpper taget om allt och bara skriker ut min smärta och jag släpper taget om gråten , jag kan äntligen släppa taget om gråten som bor inombords och jag gråter ....mycket och länge ... kroppen slappnar av och jag kan åter andas .....till slut somnar jag av utmattning ..vaknar med förkylning och feber , förstår nu att jag är där igen ...det är september och kroppen behöver vilan och min omtanke om den ...den behöver omhuldas med min Kärlek och Värme ....
 
Jag vilar i soffan , dricker te med honung och låter mig få finnas i alla delar av mig själv , även dem som gör ont.... Jag låter mig få finnas i allt som är och vet att allt är som det ska .
Det tar tid att läka gamla sår ....
 
 
 
Det är september och jag älskar ju egentligen hösten .... Kroppen vill åter ut i naturen och Jag promenerar och dofterna av höst andas in i mig och kroppen släpper taget och jag gråter , jag gråter tårar som doftar höst ...tårar som tvättar rent ...tårar som läker såren som bor inombords ...
 
 
 
 
Jag Andas 
Jag Lever 
Jag Älskar ....Mig <3 
 
 

Tiden går och cirkeln sluts !

Tänk vad fort tiden går , är så längesedan jag skrev och det har pockat på länge att jag ska skriva igen och nu är det äntligen dags .......
Rubriken lyder ...Cirkeln sluts och vilken cirkel är det då som sluts ? 
Det är detta som det skall berättas om i detta inlägg .
 
 
För ett litet tag sedan var det exakt fem år sedan min djupa "resa" började , denna resa med både sjukdomar och stressrelaterade symptom så som djup ångest och hjärnstress.
 
Du som möter mig idag kan nog aldrig gissa vad jag har gått igenom de senaste fem åren , skulle någon annan berätta om min "resa" som sin egen skulle jag tycka att det är ett mirakel att jag är där jag är idag och livet är ju ett mirakel med alla dess lärdomar .
Somliga har djupa lärdomar att göra ....
 
Som sagt min resa började för fem år sedan med en svår ögonsjukdom som nästan gjorde mig blind på ett öga och som också gjorde att jag hamnade på sjukhus i två veckor i mörker . 

Detta mörker som också kröp sig på inombords , detta mörker som jag sedan brutalt slängdes ner i likt det mörkaste mörker som kan finnas hos en människa , du som själv har levt med svår ångest vet precis vad jag menar . 
 
 
Detta mörker som också gjorde att min kropp försvagades och immunförsvaret gick ned på noll ....som orsakade svåra sjukdomar som följd... dessa sjukdomar som gjorde att jag var tvungen att stanna upp i livet och våga känna vad som pågick inombords ....
 
 
 
Dessa sjukdomar som inte var någon vanlig förkylning nej för mig behövdes det rejäla sjukddomar för att jag skulle stanna upp ... sjukdomar så som cancer , giftstruma ,borrelia , fibro ... för att inte tala om de känslomässiga "sjukdomarna" PSTD, utmattning , depression , ångest , sömnstörningar och lite annat....
 
 
 
Detta mörker som fullkomligt tog tog över hela min kropp stundtals , I detta mörker kom sådant upp som var begravt sedan länge sådant som jag behövde känna och sörja för att kunna släppa så såren kunde läkas . 
 
De sår som nu faktiskt nästan är helt läkta .... De sår som jag plåstrat om med Kärlek till mig själv och allt som är inom mig ...De sår som var så öppna och skrek efter uppmärksamhet och Jag lyssnade ...Jag lyssnade verkligen på djupet och gav mig själv tillåtelse att känna allt som behövde kännas ...Jag gav mig själv tillåtelse att gråta de tårar som behövde gråtas ...att skrika ut min frustration i den mörka natten ....att ge utlopp för den ilska som bott i mig i så många år ... Jag gav mig själv tillåtelse att få finnas som den människa jag är och var född till att vara .. Jag gav mig själv tillåtelse till att vandra i min sanning för att bli Fri från det som stoppat mig från att vara Jag ......
 
 
 
Denna resa som har tagit mig fem år att göra börjar nu komma till sitt slut så cirkeln kan slutas och Jag kan vandra mitt liv i frihet och sanning som den vackra människa jag är .
Jag tänker inte längre krympa mig ...Jag tänker vara JAG i varje liten del av mig ...
 
Jag är JAG och kommer så att förbli så länge vägen vandras i detta livet .
Jag har tagit tillbaka mig själv .
Jag har slutit fred med mig själv så friden kan få fylla mig och lugnet får bygga bo i mitt bröst .
Jag har gett mig själv Fri och Friheten ger mig vingar att flyga precis så högt som jag själv önskar. 
 
Jag ÄR 
 
Jag väljer nu mig själv och jag väljer just nu att ge mig den vila som jag så väl behöver ...min fysiska kropp är trött och sliten och även om själen jublar av glädje så behöver jag lyssna på kroppen en stund till och ge den vilan som den så väl behöver . 
 
 
Tack kroppen för att du burit mig genom dessa fem år av djup transformation .
Tack Livet för att du hållit mig vid liv trots allt som varit .
Tack Kärleken som omfamnat mig så denna resa har varit möjlig att genomföra .
Tack Ljuset som alltid vinner över mörkret . 
 
 
 
Jag är Cecilia Rosenmåne och ärren jag bär inombords är läkta sår som har fått den uppmärksamhet som dem behövde för att kunna läkas och jag tackar mig själv för mitt mod och min tillit för att Våga göra denna resa ....denna resa som har fört mig hem till mig själv till ....Hem mitt sanna JAG . 
 
Cirkeln sluts och jag är Hemma ....Hemma i mig själv .
med Kärlek Cecilia Rosenmåne