rosenstjerna.blogg.se

Idag är det exakt tre månader sedan jag opererade bort mitt högra bröst , det heter Mastektomi på läkarspråk ...Mastektomi är ett konstigt ord tycker jag , kan inte se någon koppling i detta ord med bröstoperation ..ordet låter bara hårt och manligt , finns liksom inget kvinnligt alls i detta ord . Trots att det är ju mest kvinnor som opererar bort sina bröst av olika anledningar . Detta var mina funderingar kring ordet Mastektomi ...

 

 

Kan säga att min cancerresa efter operationen har varit som en stor och tuff "Mastektomi " , alltså inget mjukt och skönt alls utan tufft och hårt , har verkligen fått kämpa hårt för att hålla näsan över vattenytan , en dag i taget ! 

 

Har därför inte skrivit så mycket på bloggen som jag hade tänkt då orken inte räckt till för detta , all energi har gått åt till att orka leva typ.

 

Vad är det då som har hänt kan man undra ? 

 

Tar det lite snabbt från början ...

Operationen gick jättebra och jag var pigg och hade mindre ont än vad jag hade förväntat mig , fick åka hem redan dagen därpå med ett dränage från såret hängandes efter benet men nog var jag bra svag när jag gick ut till bilen . 

Mycket skönt att komma hem och landa i soffan och bli ompysslad av min exman och dotter som fanns för mig den första tiden . 

Efter ett par dagar fick jag åka in och ta bort dränaget och allt såg fint ut ...sen började den långa tuffa resan som ännu håller i sig ...bröstet fylldes snabbt med serom ( sårvätska ) 

jag fick åka och tömma bröstet två gånger veckan efter och det såret läkte inte som det skulle , det började bli rött i såret men var ändå okej sa dem på bröstmottagningen .

 

Två veckor efter operationen fick jag komma på återbesök och då skulle jag få min " dom" , berättar mera ingående om detta i ett annat inlägg som kommer inom kort . 

 

Träffade ej kirurgen som opererat mig utan en annan kvinnlig kirurg som var jättebra , hon tittade på såret och sa att det inte läkt som det skulle och att huden låg omlott på ett ställe och detta skulle försämra sårläkningen så därför skulle jag få göra ytterligare en operation för att fixa till detta och den operationen skulle ske så fort som möjligt . Kändes bra tyckte jag för då kanske det skulle börja läka ordentligt men ack så fel jag hade .

 

Efter ytterliga en knapp vecka så hade såret blivit ännu rödare , fick komma till bröstmottagningen och där sa dem att någon operation kan inte göras så länge bröstet ser ut sådär , blev ledsen att höra det ... fick rådet att smörja med hydrokortison morgon och kväll så skulle det nog bli bra men så vart det icke då jag fortfarande inte är bra ! 

 

Började efter ytterligare någon vecka att få röga utslag ovanför ärret , som nu hade läkt ihop men det var fortfarande mycket rött med hård och knölig hud som gjorde ont och nu hade det som sagt även börjar komma utslag . Kontaktade bröstmottagningen igen och fick träffa en läkare , jag sa att jag känner att det är någonting som är fel med detta , känns att det är någon obalans inuti mig ..svaret jag fick var ..allt är så det ska , det tar tid att läka efter en så pass stor operation så du måste ha tålamod ( lilla gumman ) det sista sa han inte men jag kände att han tänkte så ....Nu skulle jag inte heller smörja länge utan bara lufta och gå utan stöd BH , vilket jag även gjort tidigare då det gjorde ont att ha BH med protes ! 

 

Åker hem igen med tålamodet som håller mig i handen och tron till min kropp som jag känner så väl ...och jag känner fortfarande att något är fel trots läkarens " uppmuntrande " ord ! 

 

Tiden går och det blir inte bättre , det börjar närma sig strålning och 22 feb har en tid innan dess på strålningsenheten för att mäta in mig i maskinen .

Kommer dit och får träffa en gullig sköterska och visar upp mitt bröst , hon säger då att jag ska få träffa en läkare som ska kika på det röda och utslagen . 

Läkaren kommer och säger ...detta ser ju ut som svinkoppor . Jag skriver ut antibiotika så ska det nog bli bra tills strålningen börjar . Så då känner jag hoppet äntligen , att nu kommer utslagen att försvinna , äter mn kur på sju dagar men inget blir bättre snarare värre och det kommer fler utslag. 

 

Får komma till strålningen igen samma dag som den ska börja och jag säger att jag kan inte utsätta mig för strålning när jag ser ut så här , min kropp kommer inte att orka med detta , jag behöver få komma till hudläkare och se vad detta är på min kropp  . Onkologen håller faktiskt med mig , foton tas och remiss till hudläkare . Jag ska höra av mig när jag träffat hudläkare och strålningen skjuts upp tills jag varit till hudklininken . 

Får en tid följande vecka och får träffa en hudläkare som säger ...detta ser ju ut som psoriasis , (min mamma har psoriasis och det är ju ärftligt och jag har ju även andra autoimmuna sjukdomar så detta låter ju troligt känner jag ). Att operationen har triggat fram psoriasis ur gömmorna i min kropp . 

Läkaren säger detta ska vi fixa , han skriver ut stark kortisonsalva som jag ska smörja på alla utslag och på det röda , vid det här laget så hade jag ockå fått utslag i ansiktet , på näsan kinderna , och pannan ...

 

Återigen känner jag hopp ...nu kommer det att bli bra !!

 

Började smörja när jag kom hem och det vart lite bättre efter ett par dagar utom i ansiktet för där vart det värre , kände själv att denna salva är för stark för att ha i ansiktet . Tog då och läste bipacksedeln och där stod det att denna salva absolut inte får smörjas i ansiktet !!

 

Läkaren sa att jag skulle smörja på ALLA utslag , blir så trött ...Jag lyssnar ännu djupare nu på vad min kropp och själ vill säga mig och denna salva var inte bra för mig i ansiktet . Fortsätter dock på kroppen och det blir sakta bättre tills det plötsligt vänder och blir bara sämre och börjar göra sååå himla ont . Kortison salva ska man inte sluta med tvärt utan trappa ner , jag hade fått ett schema som jag skulle följa men nu börjar jag trappa ner lite tidigare p.g.a smärtorna , har t.om svår smärta bara av att smörja vanlig mjukgörande salva , det känns som jag smörjer på ett öppet sår det både svider och bränner , ringer även hudklininken och talar om det. 

 

Så var dagen inne för att börja strålningen efter att den skjutits upp , känner återigen att detta kommer inte att bli bra . Får komma till kirurgen och träffa ännu en läkare , denna känns dock mycket klok och kunnig , en äldre man som är kines och jag känner att han har ett bredare tänk . Han tar mig på allvar tack och lov , han säger att detta område kan inte strålas nu , du får vänta två veckor och gå till hud igen . Jag ber också om att få göra ett ultraljud för att se hur huden ser ut under ärret , det som skulle opereras om . Han lovar att fixa så jag får göra ett ultraljud innan strålningen ska börja . 

Tacksam går jag därifrån för att återigen ha hoppets bubbla runt omkring mig ! Nu ...nu kommer det att bli bra ! 

 

Åter igen till hudläkare , samma som förra gången .

Nu begär jag själv att dem ska ta biopsi för att verkligen kolla att det är psoriasis , vilket jag själv inte tror vid detta laget då jag har sådan otroligt smärta och sveda , vilket min mamma aldrig har haft med sin psoriasis. 

Talar också om för läkaren att jag har blivit så mycket sämre av kortisonsalvan framförallt i ansiktet...då säger han ..Har du smörjt i ansiktet också ? denna salva får man absolut inte smörja i ansiktet ...varför sa du inte detta då undrar jag ? Jaså gjorde jag inte , nej det var ju tokigt svarar han !!

 

Jag finner inga ord riktigt hur en del läkare kan vara ....

Får ny salva som jag ska ha till ansiktet ...Tack för det Prins Bertil ! 

 

Läkaren rådgör med en annan läkare och jag får göra min biopsi men det skulle ta fyra veckor innan jag får svar ! Han säger också att det kanske inte är psoriasis utan eksem ....

 

Hem igen efter att jag har varit på apoteket , börjar bli stammis där nu , dem hejar så glatt när jag kommer ...skoja bara ..dem ser ut och agerar som apotekspersonal brukar göra , med ett tröttsamt leende ...

 

Provar nya salvan till ansiktet och den svider inte och känns bra för min kropp . Har även utslag i hårbotten och till detta har jag ytterligare ett preparat ...Känns också tufft för min kropp och själ att ta dessa " medicinska " saker då jag tror på att kroppen kan läka sig själv bara man ger den tid men just nu väljer jag att tro på traditionella vården då jag verkligen behöver få hjälp och få veta vad det är som händer med mig . 

 

Men tar såklart även alternativa behandligar plus att jag tar hand om mig själv på bästa vis i min egen bubbla av kärlek , jag ändrar kosten till antiinflammatorisk , läser böcker och tar reda på så mycket fakta som jag kan ty jag tänker aldrig någonsin lämna ut mig helt i läkarnas " händer " jag behöver samtidigt gå min egen väg jämsides med läkarvetenskapen . 

 

Får sen komma på ett extra ultraljud och där ser dem att huden inte ligger omlott men däremot att det finns ett tjockt hudparti med vävnad som nu är inflammerat , hud som skulle ha opererats bort . Ev finns det också nekros ( dör hud ) men det kan dem inte se då det är så mycket ärrvävnad som är inflammerad . Kan bli så iblnad säger dem och detta kan jag få operare bort sen , men det går inte så länge det är rött utanpå för då är det för stor risk för infektion...

 

Tålamod Cecilia ...Tålamod och tro är mina ledord just nu ! 

 

Nåväl , det blir något bättre och två veckor går fort , ska återigen till strålningsenheten men först ska jag träffa en onkolog , denna kvinnliga onkolog har jag träffat förut och känner förtroende för . Jag säger som det är ..jag känner att min kropp inte skulle orka med strålning just nu , dels för att jag fortfarande är röd och har utslag som jag ännu inte vet vad det är . Jag är även mycket sliten och trött i min fysiska kropp och strålning skulle helt dra ner mig just nu ...Hon lyssnar noga och ger mig den tid jag behöver , vilket känns så skönt . Jag har även Lasse med mig som stöd vilket också känns bra . 

Jag berättar också att jag har haft ont i vänstra höften och benet ett tag och undrar vad det kan bero på , min egen teori är att jag är så snebelastad i kroppen p.g.a att mitt kvarvarande bröst är mycket stort och att jag ej har kunnat använda min bröstprotes p.g.a smärtan , denna protes som väger liknande mitt eget bröst för att jämna ut vikten . 

Men såklart finns även oron där för att det ska ha bildat metastaster i skelettet via blodet , som är den vanligaste spridningen vid bröstcancer . 

 

Hon lyssnar noga , sen pratar hon och säger att hon förstår mig och att det är en svår balansgång för onkologen att bestämma vad som är det bästa för mig just nu och att jag är ett unikt fall med mina utslag , jag vem vill inte vara unik...ha..ha.. 

 

Hon säger att hon ska gå och rådgöra med en kollega och att hon strax är tillbaka ...Hon är borta en bra stund sen kommer hon tillbaka och säger ...Vi har nu kommit överens om att det inte blir någon strålning över huvutaget då din kropp är för svag för detta just nu. Och väntar vi ännu längre så har strålningen ingen verkan allafall . Jag skickar även remiss till skelettröntgen för säkerhets skull . 

 

Jag vart så lättad och tacksam att strålningen vart inställd ...Nu kan min kropp få läka dessa utslag i lugn och ro utan stress ty det har varit en stor stress att " försöka" bli bra så strålningen kan ske. 

 

Tackade läkaren och frågade om jag fick ge henne en kram för att hon hade bemött mig så fint och det fick jag ! Tänk att det finns Änglar i sjukvården också och du är en av dem sa jag till henne...Hon vart glad ...på riktigt !

 

Tacksam och lätt i kropp och själ går jag därifrån tillsammans med Lasse och vi kände båda ..Att NU kan min kropp äntligen bli bra och få läka i lugn och ro ! 

 

Men jag hade fel ännu en gång men det visste jag inte just då ....

fortsättning följer .....