En annorlunda påsk på akuten
Ja detta vart en annorlunda och tuff påsk kan man säga ....
I torsdags så var jag så himla glad och lättat över att slippas strålningen så att min kropp kunde få läka i lugn och ro ... började dock få mera ont i benet men inget så jag brydde mig om då jag kände mig full av hopp och nästan i ett glädjerus , och det var längesen kan jag säga !
På kvällen när jag gick ut med hundarna så smällde det till i knävecket och en kraftfull smärta kom i hela benet , kunde knappt ta mig hem så ont gjorde det , vad kan detta vara nu då ...är det inte det ena så är det de andra .
Fick lov att ringa Lasse , vi har delad vårdnad om hundarna , han fick komma och ta sista promenaden och ta hand om hundarna .
På långfredagen skulle alla mina barn , barnbarn och Lasse komma och äta middag , lite enkelt bara men jag skulle få träffa dem alla samtidigt vilket jag såg så mycket fram emot . Tänkte att benet är väl bättre imorn men det var de inte kan jag säga .
Nåväl alla kom och vi hade en jättemysig dag med middag och lek , några skulle sova kvar och några åkte hem . Lite senare på kvällen började jag snabbt känna mig dålig och fick feber , googlade lite och där stod det att man skulle åka till akuten om man fick feber när man ev. skadat ledbandet så jag tänkte att det kanske är bäst jag åker in .
Gick på toa och passade då på att spegla bröstet ( som inte finns ) men jag brukar inspektera " det röda " ibland och ser då att det röda området är större , svullet och varmt . ...ringde 1177 och efter en lååång väntetid fick jag prata med den mest inkompetenta sköterska någonsin , hon hade inga råd att ge mig och sa att gör vad som känns bäst för dig .
Jag vart typ tvingad av familjen att åka till akuten och jag är glad att jag lyssnade på dem med tanke på vad som komma skulle . Trodde ju mest att det var benet som var problemet.
Väl inne på akuten undersökte läkaren benet och sa att det troligtvis var menisken som fått sig en sträckning och detta skulle gå över av sig själv , sedan tittade hon på brösten och hummade ...hmm... detta ser inte så bra ut . Fick ta snabbsänka som visade på förhöjt CRP vilket tydde på infektion . Blev remitterad till kirurgakuten och där vart jag kvar över natten och fick ta massa prover . Fick åka hem i arla morgonstund med antibiotika p.g.a infektion i bröstet , och med stränga förordningar att komma tillbaka om det vart värre och tack vare att jag bor så nära sjuhuset så behövdes jag ej läggas in !
Fick dock besöka akuten på söndagen igen då hela min kropp blev full ab nässelutslag och blåsor , denna gången fick jag kortison och antihistamin samt fick ta massa prover . Hade en enorm klåda och smärta men den lade sig efter några timmar tack och lov . Ibland är det allafall bra med medicin , hade inte klarat en dag till med denna klåda .
Läkaren skrev en akutremiss till hudläkaren och skickade sen hem mig ...då var jag ganska mör vill jag lova .
På tisdagen fick jag åter komma till hudklininken och där vart jag nu äntligen tagen på allvar , flera biopsier togs som denna gången skulle kunna bli färdig fortare p.g.a att det var akut , vilket det tydligen inte var förra gången för då skulle det ta fyra veckor trots att jag väntade på strålning ...fattar nada av denna s.k sjukvård ...tycker det skulle heta friskvård istället för det är väl tänkt att man ska bli frisk och inte sjuk när man besöker läkare .
Fick också en kortisondos som jag ska äta en kur av med nedtrappning .
Idag är utslagen bättre , både dem nya och dem gamla så jag hoppas vid Gudarna att det nu håller i sig ...min egen känsla är att jag kanske har gått med en låggradig infektion hela denna tiden som utslagen funnits och att den nu försvinner med antibiotika och kortison .
Jag är ju inte så mycket för läkemedel som sagt men just í detta allvarliga fall så känns det rätt , jag fokuserar och affirmerar att medicinen skall göra mig frisk igen och hoppas nu verkligen att det blir så ....
Tack livet och Tack till mig själv som orkar vara kvar i min tro och tillit till att allt kommer att bli bra !
