Två år har gått .....

Tänk vad tiden går ....Det är nu ganska exakt två år sedan jag fick min cancerdiagnos ! Kan inte fatta att två år har gått , blir dock påmind nu när vi går in i "Rosa månaden" för det var precis då som jag hade fått min diagnos och vart påmind varje dag om att jag också hade cancer precis som alla dem som var med på TV på olika galor och dylika saker . Det gick liksom inte att värja sig eller sticka huvudet i sanden och låtsas att det inte gällde mig . Och nu är vi där igen ... Jag påminns ... både av rosa månaden men också av hösten .
 
 
Jag minns att jag promenerade mycket i höstens vackra prakt men just då såg jag inte alla vackra färger som jag gör idag när jag tar mina promenader . Kan känna att jag blir nostalgisk men inte direkt ledsen det känns så längesen och jag är ju frisk nu ...eller... jo det är klart !
 
Jag har bestämt mig för att vara frisk trots att man inte blir friskförklarad föränns efter fem år . Men jag har bestämt mig för att vara friskt och skulle jag mot förmodan få ett återfall så får jag ta detta då . Är jag rädd för återfall ? ...Hmmm.... Jag vet faktiskt inte , jag måste känna efter ordentligt ...är jag det ?
 
Nej det är jag faktiskt inte . Däremot är min kropp ganska trött fortfarande , det är ju inte bara cancern jag har fajtats med utan mycket annat i form av fysiska sjukdomar men också psykiskt dåligt mående .
 
 
Men visst mår jag bra mot hur det har varit , jag mår bra men inte alla dagar , det finns dagar då livet är mörkt och tanken tung men så är ju livet . Tror dock att livet aldrig blir detsamma efter en cancerdiagnos , det blir förändrat på ett både positivt och negativt vis men mest positivt ....
 
Jag har blivit ännu mera JAG i denna resa och bryr mig inte ett dugg i vad andra människor tycker och tänker om mig . Jag anstränger mig inte heller för att bli accepterad och omtyckt av alla för passar det inte så är det deras bekymmer och inte mitt . Det har också blivit ännu viktigare för mig att stå i min egen sanning och lita på vad mitt inre säger och vart mitt hjärta vill leda mig . Mitt hjärta som har lett mig ännu mer in på den konstnärliga vägen , jag målar mycket och jag älskar det verkligen .
 
Jag målar på trummor och trummorna säljs nu också mycket bra till människor som vill ha sin egen trumma . Jag målar och trumman söker sin människa och det blir alltid rätt ...ibland är det människan som söker sin trumma och då målar "kopplar" jag upp mig på dennes själ och målar en trumma som just den människan behöver och jag Älskart verkligen . Jag älskar när jag får vara i kreativitetens bubbla för då finns ingenting annat och jag kan stanna där hur länge som helst . Då får tanken vila och kroppen får vara i stillhet medans själen arbetar .
 
 
Det har också blivit ännu viktigare att vara i kontakt med naturen varje dag , att bara vara i naturens omhuldande energi . Promenera med hunden, åka ut med båten , ligga på gräset och bara vara eller prata med småfolket i magiska skogen , plocka bär och svamp , känna att jag är en del av allt och att jag Lever och andas
 
.
 
 
Ja jag LEVER och jag tänker fortsätta LEVA på mitt vis i sanning och kärlek
 
 
Har mycket mer att berätta men det får bli i nästa inlägg ...:) Med Kärlek Cecilia <3

Kommentera här: