rosenstjerna.blogg.se

Tiden läker alla sår sägs det ...är det så ..eller känner man inte av dem längre kanske... Vi bär alla på olika "sår" inom oss....man kan också säga att livet ger oss olika sår att ta hand om så som olika trauman , svåra händelser , sjukdomar ja när livet gör "ont" skapas "sår" inom oss och vi kan själv välja om vi vill ta hand om dessa sår direkt eller vänta tills tiden är inne ! Stundtals kan dessa sår vara så djupa och allvarliga så vi inte orkar ta hand om dem direkt ...ibland bara måste vi stoppa undan dessa sår längst inne i vår kropp för att orka leva ..det är liksom en överlevnadsdrift !

 

 

Tänk dig denna liknelse ...Du får ett sår på din hand men du bryr dig inte om att tvätta eller ta hand om såret utan du sätter på dig en handske , då syns inte såret varken för dig eller för de människor du möter men såret finns där under handsken även om du inte kan se det så finns det där , du har skapat dig ett skydd , en mask så ingen skall se ditt sår och inte du själv heller ser såret ...

 

när du sedan tar av dig handsken så är såret fortfarande kvar och kanske ännu mera sårigt och fullt med var och du är då tvungen att ta hand om ditt sår ...att tvätta rent , sätta på plåster och ge såret kärlek och empati när sedan såret har blivit helt så finns där ett ärr ...detta ärr som alltid kommer att finnas där men det gör inte längre ont ....

 

Precis så är det med våra känslosår ...en del har sin "handske" på i många år eller kanske hela livet i rädsla för att "såret" skall vara så varigt och stort så de ej kan ta hand om det ....

 

 

Att få cancer skapar ett "sår" det är ett trauma oavsett vilken cancerform man får så är själva cancerbeskedet i sig ett trauma , man blir fejsad med döden och sina egna rädslor ... detta skapar "sår" inombords ....

 

I mitt fall så väckte mitt cancertrauma upp minnen från annat trauma som jag hade stoppat undan längst inuti mig och när jag tillåt mig att känna efter och låta alla känslor komma fram som hade med cancerbeskedet att göra så släppte också spärren för mina andra djupaste sår så dessa kunde komma fram i ljuset , vilket naturligtvis var mycket jobbigt känslomässigt då jag även hade mitt "cancersår" att ta hand om men tiden var mogen nu att ta hand om och läka de sår som behövde läkas så hela året som gått har jag varit i bearbetning av både gamla och nya "sår" , detta har förstås tagit mycket kraft och energi ...

 

många tårar har gråtits och ångesten har gått hand i hand med ilskan men nu äntligen börjar jag känna att det liksom börjar lägga sig ..såren gör är inte lika djupa och gör inte lika ont ....

 

 

Jag börjar känna att Jag LEVER MITT Liv på det sätt som jag aldrig tidigare har gjort ...Jag börjar känna att JAG är JAG fullt ut ..Jag har börjat hitta den Cecilia som är den Cecilia som föddes för 52 år sedan ...

 

Den Cecilia som jag var ämnad att bli , det var bara livet som ställde till dig lite och vägen vart lite krokig att vandra men nu när mina "sår" börjar läka ihop och bli till ärr som inte längre smärtar då kan jag Leva det Liv som är Mitt fullt ut och det känns sååå skönt även om jag ännu inte är riktigt hel så är jag en bra bit på väg !

 

 

Det finns fortfarande tårar att gråta och ilska som vill ut men som sagt det gör inte längre lika ont !

 

Men jag tar hand om mina "sår" ...jag ger dem vad de behöver , jag ger dem Kärlek och Empati och jag ger dem den tid de behöver för att läka ihop och bli till ärr som inte längre gör ont ...

 

Kroppen är dock mycket sliten av allt som har varit , både fysiskt och mentalt men nu orkar jag allafall vila ..tidigare var kroppen så stressad av allt som hände så den klarade inte ens av att vila . Men nu kan kroppen och sinnet vila och detta känns så jätteskönt ...och jag behöver vila mycket just nu !

 

Så jag vilar ..kanske inte alltid när jag behöver då jag också har börjat arbeta lite smått och jag älskar ju mitt arbete så jag "jobbar" just nu med att försöka få en balans mellan arbete och vila då jag vet att jag måste vara rädd om mig ...Har fortfarande min utmattningsdiagnos och min giftstruma som inte är bra ....jag går på samtal hos psykolog ...jag går hos läkare och naturläkare ...hos massör och akupunktör allt för att min kropp och själ skall få vad den behöver.... jag Lever och Jag lever Mitt liv just nu också utan cancer och jag hoppas att inget återfall skall komma ..

 

 

JAG Lever med mina "sår" som sakta läker ihop till vackra ärr som inte längre gör ont ....

 

Hur lever du med Dina "sår" , låter du dem läka eller gömmer du dem inuti dig ? Ge dig själv Kärlek och annat du behöver och du skall se att även de svåraste och djupaste såren kan läka ihop och bli till vackra ärr av minnen ...

 

 

Ta hand om dig du fina medvandrare <3 med Kärlek Cecilia