rosenstjerna.blogg.se

 

För en vecka sedan var jag på mammografi ...det var min onkolog som hade remmiterat mig då han tyckte att jag skulle kollas lite oftare då jag tackat nej till den traditionella behandlingen. Var inte direkt orolig eller tänkte inte så mycket på detta besök innan jag skulle dit men det gjorde jag nog omedvetet förstås ...

 

Dagen för mammografin kom och jag tog tåget själv till Uppsala , kände att det här kommer gå jättebra ... Tåget gick som det skulle och jag kom fram , började min promenad mot sjukhuset då började pulsen öka och jag kände en oro i kroppen ..kom fram till sjukhuset och då var jag rejält uppstressad i kroppen , hjärtat slog och jag gick in och tog hissen upp till våning tre där mammografin ligger , kroppen kändes orolig det kändes som jag slängdes tillbaka ett år i tiden när min cancerresa började .

 

 

Hissen stannade och jag klev ur och gick fram till disken och anmälde mig , frågade samtidigt om det var annorlunda på något vis när man hade haft cancer , om det var grundligare undersökning ?

nej du behandlas precis som alla andra så du kan gå in och sätta dig i väntrum två svarade hon vid disken . Jag trodde att man kanske skulle få en annan grundligare undersökning och kanske ett annat väntrum men så var det inte .

 

När jag kom till rum två så satt redan två kvinnor där ...vi tittade inte på varandra och hälsade inte heller , vet inte om de hade haft cancer eller om det var en helt vanlig mammografi ...kändes lite olustigt och jag var nu också riktigt rädd för att gå in i rummet där innanför , där kamerorna fanns .... Jag vart inropad som nummer två ...sköterskan som tog emot mig var trevlig ,

 

hon sa - Jag såg att det var onkologen som skickat remissen , tänkte på att det var lite väl tidigt efter operationen , man brukar sällan få komma på mammografi innan det gått ett år efter operationen ....Jaha sa jag ja jag vet inte varför , kanske för att jag tackat nej till "vanlig" efterbehandling .... Sköterskan frågade hur det kändes i bröstet och jag sa att det kändes lite hårt och knöligt , hon frågade om hon fick känna ...Ja svarade jag och klädde av mig ...hjärtat bultade ...hon kände och sa ..- Ja här känns det knöligt ...hmm..vi tar bilderna som vanligt så skriver jag dit i remissen att jag känt något knöligt ...

 

 

Varsågod att gå fram till kameran så ska vi fota ..

Jag gick sakta fram , lade upp mitt bröst på "hyllan" , hon rättade till bröstet och klämde fast det ...då kunde jag inte hålla tårarna inne längre ...så mycket känslor ..vart påmind om min "cancerresa " igen samt att jag vart rädd förstås ...ett knöligt bröst..hon kände också ..tårarna rinner , hon frågar om det gör ont ..jag svarar Nej inte fysiskt ( men mitt inre skriker ville jag säga ) ....

 

Så var det klart ..nu kan du klä på dig säger hon ...Jag gör som hon säger , tårarna rinner fortfarande ... Jaha då var det klart då , nu får du vänta upp till tre veckor på besked ...hon säger också något mer om att svaret kan komma därofrån eller från onkologen beroende på vad bilderna visar ...kommer inte riktigt ihåg ...Jag svarar Tack och går därifrån ..

 

Går mot tåget som i en bubbla ..Tre långa veckor väntar ...