rosenstjerna.blogg.se

Jag skrev igår att jag behöver stillhet och energi ...

Igår var en dag med mycket funderingar och många tårar som föll men också en Tacksamhet över livet ...

 

Tacksam över att ha en unge som bara har brutit sin handled en andra gång ...hon kunde ju lika gärna ha brutit nacken ! Så vad är det då som har hänt ..Jo det är såhär att min yngsta unge Lova är en ridtjej , hon älskar att rida ( har nog skrivit om detta tidgare ) och i söndags var det äntligen dags för att rida igen efter att ha haft gips i fyra veckor sedan hon ramlade när hon åkte skridskor i vintras .

 

Hon var så glad och lycklig när vi åkte till ridskolan hon och jag , hästen hon skulle få rida hette Buzzy och var redan ut i ridhuset för den gick på lektion före Lova , den var en ny häst som var pigg och snabb och detta tyckte Lova var jättebra för hon gillar snabba hästar och är inte rädd .

 

Hon sitter upp och jag går till läktaren och ridlektionen börjar , jag ser att hästen är mycket pigg och tycker att den springer lite väl fort men jag slår bort min oro men känner i magen att något kommer att hända och jag har rätt ...efter en stunds ridande så börjar Buzzy att gå fortare och fortare till slut är det full galopp och Lova försöker att sakta in honom ...alla andra deltagare stannar upp och ridläraren försöker också att få hästen att stanna upp men den bara fortsätter att galoppera och plötsligt så händer det som inte får hända ...Lova åker av i full galopp och slår i sargen ..jag springer ner med bultande hjärta och hon bara ligger där ..sen hör jag att hon gråter och säger Mamma det gör ont i handleden ...

 

Jag blir rädd förstås men kan inte något annat än att hon är överansträngd i musklerna , hon vill sitta upp på hästen igen , vilket man helst skall göra efter man fallit av så man inte blir rädd ! 
Hon sitter upp men kan inte hålla i tyglen med vänster hand ( samma hand som hon hade gipsad tidgare ) 

tårarna rinner men hon skrittar en bit och jag håller i tygeln , hon vill så gärna rida trots att hon har så ont , jag tittar på handen och ser att den börjar bli blå och då förstår jag att detta är allvarligare än vad jag trodde och att vi måste åka till sjukhus ! 

 

Så hon sitter av och vi åker mot sjukhuset , hon gråter hon kan knappt andas hon har så ont och jag gråter också inombords för jag förstår att detta är illa mycket illa ...

 

och precis så är det ..vi åker först till akuten i Tierp och därifrån blir vi skickade till Akademiska i Uppsala med sjukresetaxi , först till röntgen och sedan till barnakuten ..hon har så ont men är så tapper och duktig ! 

Röntgen visar på en komplicerad fraktur i två olika ben och brottet är också vridet på något vis ...Läkaren säger först att vi skall gipsa men pratar sedan men någon expert som tycker vi skall komma tillbaka imorn så det får lägga armen rätt ! 

Lova har ont och är mycket orolig nu för det som skall hända imorgon ..jag lidermed henne men kan inget göra ..jag talar allafall med läkaren och ber honom att förklara för Lova vad som ska hända imorn ,han gör det och Lova blir lugnare ..skönt ..Hon har också fått morfin mot smärtan och detta börjar verka i kroppen så jag känner att hon äntligen börjar slappna av .

klockan är då ca. 23.00 på kvällen och jag frågar läkaren om vi inte kan få vara kvar över natten men han säger att det inte går så det blir taxi hem igen men först ska ha lägga en tillfällig gipsskena över armen så den inte åker itur ytterligare , detta går bra och vi åker hem , Lova somnar i taxin och vi är hemma efter 24.00 det blir till att sova några timmar för att sen åka till Uppsala igen , vi ska vara inne 10.00 ! 

 

Lova somnar gott och jag kan äntligen släppa fram min gråt ! 

 

Morgonen kommer och min man kommer hem från jobbet , han har jobbat dygn . 

Lova har sovit gott hela natten men har ont när hon vaknar , hon får alvedon och vi åker åter mot Uppsala men nu är allafall Lasse med och det känns skönt .

 

Vi kommer in och blir väl omhändertagna , får gå in i gipsrummet där ska armen vridas rätt och när detta ska ske så ska Lova få andas in lustgas , Lova är lugn och jag är också ganska lugn , sköterskan förklarar hur det ska gå till och hon säger speciellt till oss föräldrar att det kan vara jobbigt att se på när detta görs .

Lova får andas lustgas några minuter sedan tar läkaren tag i hennes arm , jag står uppe vid huvudet och stryker henne på håret och jag ber till Gud att detta skall gå bra ! 
läkaren tar tag och trycker till ...Lova rycker till och gråter hejdlöst ..jag gråter tyst , det skär i mitt hjärta och jag bara står där och låter tårarna rinna för jag kan inte göra något , Läkaren tar en nytt tag och gör om ..och gör om igen ..det funkade inte så bra som de först trodde men till slut så verkar det funka och gipset läggs på då är Lova slut så slut av allt ..hon får andas syrgas och vila jag torkar mina tårar så hon inte skall se men jag gråter fortfarande inombords ...

 

När hon piggnat till får vi gå till röntgen igen och sen hem och återbesök om en vecka för att se att det fortfarande ligger rätt i armen . 

Så nu har det gått några dagar sedan detta hände , Lova är hemma från skolan hon är mycket trött men armen gör inte ont längre och hon ska gå i skolan imorgon och allt blir som vanligt igen på nåt vis ..vi har ju övat med gips i fyra veckor redan . 

 

Som jag skrev i början av inlägget så hade jag inte ledsam dag igår , mådde riktigt dåligt med många funderingar om varför allt liksom bara fortsätter , varför blir det inte lugnt någongång ?? 

Jag har ju min cancer resa och annat som gjort att kroppen tappat mycket kraft och när såna här saker händer så går jag liksom ner mig ännu mer ..kroppen behöver vara i full fokus för mitt barn och när detta är "över" så rasar jag ihop i en hög ..nej det gör jag inte inte synligt för ögat allafall men inuti känns det som jag rasar ihop i en hög ! 

 

och igår var en sådan dag när mitt inre var en hög av kaos men så händer något som gör att högen samlar ihop sig och istället känner Tacksamhet ...en mycket god vän Marcos ringde och kom förbi ..en vän som inte är rädd för känslor eller att jag ska gråta och vara ledsen ...en vän som vågar stå kvar i allt som är jobbigt och som också säger mycket kloka saker ...

 

Han sa - Tänk på att det kunnat vara mycket värre ..hon har kunnat bryta ryggen ..var Tacksam för att hon bara bröt armen ! Se det positiva i allt som sker även om det gör ont för stunden , detta som hände gör också att du får sätta fokus utanför dig själv och på så sätt blicka utanför din egen bubbla för en stund och precis så är det faktiskt ...jag har haft lite svårt att känna känslor den sista tiden jag har liksom varit avstängd känslomässigt för att orka med allting som händer i min cancerresa ...som min läkare har sagt , att jag är i ett tillstånd av posttraumatisk stress ! 

Och denna händelse med Lova gör att jag känner igen ...Jag känner livet i mig och jag kan gråta igen även om det gör ont att se sitt barns smärta så är det skönt att åter kunna känna känslor .

När detts går upp för mig så infinner sig ett lugn inombords och en stor Tacksamhet ! 
Så Tack min kära vän Marcos för att du fick mig att inse detta :) <3 

Jag är Tacksam för livet ! 
Tacksam för att livet känns i mig ...

Tacksam för att Lova "bara" bröt handleden 

Tacksam för vänner som vågar stå kvar i allt som är jobbigt 

Tacksam för mig själv att jag går igenom denna resa med öppna ögon och vågar se det som gör ont 

Tacksam för att jag just nu ska gå ut med min älskade hund medasn Lova sitter i soffan och spelar hästspel ..

Livet är en resa och jag är högst delaktig i resan för just denna resa är MIN <3 

 

KÄRLEK <3 

Cecilia