Nyår och väntan på operation

Julen var så fin i samvaro med mina nära och kära ...sen kom nyår och då var det firande av min mamma som fyllde 80 år .
Allt var typ som vanligt men ändå inte , jag bar på cancer i mitt bröst ! 
På återbesöket på bröstmottagningen fick jag veta att jag hade Lobulär cancer , en variant som växer i mjölkkörtlarna och den är inte lika vanlig som den vanligaste sortens bröstcancer . Tumören var stor så jag skulle behöva operera bort hela bröstet ...detta gav mig en stor sorg , att en älskad del av min kroppp skulle för alltid försvinna , den sorgen var stor och djup men kände ändå någon slags tillit att detta skulle gå bra !
 
Förra gången jag hade bröstcancer så valde jag själv att skjuta fram operationen i sex veckor så jag skulle hinna landa i mig själv och i den nya situationen men då var tumören så liten så att vänta kändes helt rätt . Denna gången var det en annan sorts tumör och så mycket större så därför kändes det rätt att få operationen så fort som möjligt . 
 
Dagarna efter nyårsafton var ganska jobbiga med en del oro för operationen men mest sorg över att jag skulle förlora mitt kära bröst men även ilska över att vara i denna situationen . Men också en tacksamhet till mig själv för att jag kontaktade bröstmottagningen . Hade som sagt varit på mammografi för drygt ett år sedan men tydligen är det så att den lobulära cancerformen inte alltid syns på mammografi och jag har även täta bröst så då kan man ju verkligen undra om mammagrafi är så säkert som " dem " säger .
 
Dagarna fram tills operationen gick fort och jag hade så fint stöd från min exman Lasse som lovade att följa med mig även på denna " resa" , vi är bästa vänner och har fin kontakt så detta kändes helt rätt i både honom och mig ! Kändes så bra att ha någon nära denna tiden före operationen och veta att han även kommer att finnas för mig efter operationen då jag behöver hjälp med det praktiska . 
 
Kände så starkt i min kropp under dessa dagar att jag ville ha en Tackceremoni för mitt bröst innan det skulle försvinna för evigt , kontaktade Mia , en fin vän sen förr . Frågade ödmjukt om hon ville hälpa mig att hålla den Tackcermoni för mig ? Och det ville hon gärna ! Så Tacksam för detta ! 
 
Vi bestämde en dag som jag skulle komma till henne och jag sa att jag lämnade mig i full tillit och trygghet i hennes händer ... mer om detta i nästa inlägg ...
 
med Kärlek Cecilia .