Rosa månaden ...Tre år har gått....

Då var det oktober igen och dags för den Rosa månaden ...Den månaden som så stark påminner mig om min egen cancerresa ...denna resa som började för tre år sedan .
 
 
Vid denna tidpunkt för tre år sedan gick jag och väntade på operation , en operation som jag själv skjutit fram 6 veckor för att på bästa vis ta hand om och förbereda min kropp för den kommande operationen . 
Jag kommer så väl ihåg denna årstid då löven gulnar och faller fran träden då det luktar höst på morgonen . Jag kommer ihåg mina långa promenader med hunden , promenader för att hämta kraft och för att landa i situationen jag befann mig i . 
 
Långa ensamma promenader då tanken cirkulerade runt runt om allt möjligt , ena stunden i klar kämpaanda att detta kommer jag att klara galant och jag kommer att bli frisk för att nästa stund handla om döden ....kommer jag att dö ? 
 
 
För när jag hade fått min cancerdiagnos kunde ingen säga vad det var för sorts cancer bara att det var en elakartat tumör , vilken sort det var skulle jag få reda på tre veckor efter operationen . Även om tumören var mycket liten så kunde den också vara dödlig så denna väntan var en väntan då mycket ställdes på sin spets . 
 
Det var också i denna väntan som jag bestämde mig för att byta efternamn , jag hade i många år haft min exmans efternamn och känt att det var dags att byta men hade liksom inte kommit mig för men nu kände jag att det var dags förtänk om jag dör då kan det ju inte ståå min exmans efternamn på gravstenen då behöver det stå mitt eget efternamn och så vart det ....så då kom namnet Rosenmåne till mig ett namn som jag verkligen älskar och jag fick det också godkänt av PRV vilket var fantstiskt . 
 
 
 
Dagarna i oktober för tre år sedan förde mig så nära mig själv , jag tog hand om mig på ett vis som jag aldrig har gjort tidiagre i mitt  liv . 
Jag lade om kosten fullständigt , jag gav mig själv behandlingar som gjorde gott för min kropp .
 
 
Nästan varja natt sov jag uppe vid mitt altare och bad om healing och kärlek ....Jag var också mycket nära min Älskade man Lasse som var ett stor stöd för mig under denna process . 
Mina kära barn fanns med mig och närmast var förstås Lova min minsta älskade unge som vid den tiden var bara 9 år ... en flicka på nio år vars mamma har fått cancer .... mammahjärtat blöder bara jag tänker på det . 
Vi valde att vara mycket öppna med cacnern från första stund och prata om den men Lova och varken försköna eller skrämma för vi visste ju inte hur det skulle gå någon av oss .... 
 
 
Denna oktober månad , den rosa månaden som för tre år sedan fullkomligt förändrade hela vår familjs liv .... att komma nära att våga vara såbar ....att våga gråta ...vara arg... att tillåta mig och alla inblandade att känna sina känslor har varit mycket viktigt för mig . 
 
Denna rosamånad då vi vart så påminda om cancer ...det var galor och rosa band hit och dit det gick liskom inte att blunda ...
 
 
Inget är som väntans tider sägs det men att gå och vänta på en operation av en elakartad tumör och inte veta utgången av det hela ...dessa väntans tider är inte direkt som att gå och vänta på jultomten ..... Dessa väntans tider då sorgen och rädslan gick hand i hand men tillit och kärlek ... dessa väntans tider då allt fick finnas ...dessa väntans tider då jag för första gången i mitt liv tillät mig att vara liten och sårbar ....samtidigt som jag var så stark och ärlig mot mig själv och mina nära ...dessa väntans tider som för alltid kommer att finnas kvar i mitt inre som minne ....
 
 
 
Som sagt tre år har gått , tre år som har gjort mig till en ännu rikare männsika är förut , tre år som givit mig skinn på näsan , tre år som gett mig ytterligare kraft att gå min egen väg ...att våga följa min dröm ty man vet inte hur länge man får vara kvar på denna jord . 
Att ta vara på varje dag man får är en gåva så stor så man kan nog inte först det föränn man har varit på botten i det mörkaste mörker .... 
 
 
Så kära läsare av denna blogg jag har bara en enda sak jag vill be dig ...Ta vara på Dig och Din dag ty den är Din <3 Ta vara på Ditt liv ty det är Ditt <3 Var Tacksam ...Lev och Andas så som om varje dag var den sista <3 med Kärlek Cecilia Rosenmåne <3