Kroppen minns .....cancer och annat som skaver inombords ....

Det är september igen , ja det är det ju varje år men för mig är september en månad då kroppen minns .... Den minns cancer ...den minns Ångest ...den minns hur det var att minnas minnen från förr ...Jag minns årstiden , hur det var att vandra längs Älven med cancer i kroppen .... Jag minns hösten och alla färger ...Jag minns hur det var fast jag egentligen inte vill .....
 
 
 
Så nu är jag där igen men denna gången kom det så överrumplande , jag har ju mått så bra hela sommaren .... Jag har fått vila och vara i en kropp som känns så frisk och den är ju frisk såklart men de där minnena som finns inuti dem finns liksom kvar även om dem inte längre gör lika ont men nu har det blossat upp igen ... Jag vill inte ha dem ..jag vill inte ha dessa minnen och tårar ...jag mår ju bra nu ....
 
........men kroppen hjälper mig att stilla mitt sinne och minnas ....
först hjälper den mig med att få ryggskott bara helt plötsligt helt utan anledning tror jag förstås men min kropp är spänd mycket spänd av att hålla tårarna inombords och till slut orkar inte kroppen hålla spänningarna längre utan ryggskottet är ett faktum .... Jag behöver vila , det smärtar ...om Jag vilar ? Ja lite men inte tillräckligt tydligen ....men tårarna lyckas inte tränga fram utan dem finns kvar där inne ....
 
Ryggskottet blir bättre men då kommer en annan värk , en värk liknande tandvärk i hela min rygg och bäcken , känner mig ledsen och trött . Går på behandling , akupunktur och laser hos min fanatstiska terapeut , han bekräftar mig i att ryggen är sned och spänd ...det är nog "gammal skit" som ska ut ...Får behandling och mår bättre ...
 
 
 
Jag åker till havet och jag minns igen ...jag minns att jag gick där ensam dagen innan operationen då jag inte visste någonting förutom att tumören skulle opereras bort men inte om cancern var av den farliga sorten eller inte , jag visste egentligen ingeting förutom att jag hade cancer och skulle opereras ...
 
 


Jag åkte också till havet när ångesten och andra gamla minnen slet i mig som värst ...när kroppen höll på att gå sönder inombords Då åkte jag till havet ...
Nu är jag där igen , vid samma hav och kroppen minns .... den minns smärtan inombords , den minns rädslan , den minns ensamheten ....men tårarna vill liksom inte komma ut fast jag vet att dem finns där ....
 
 
 
Ryggskottet och värken räckte inte riktigt till för att släppa ut gråten så jag får ett Gallstensanfall också någon dag senare och smärtan griper tag i mig likt en bulldozer  ....kroppen minns ...den minns den känslomässiga smärtan ...den minns rädslan ... den minns gråten .... Jag släpper taget om allt och bara skriker ut min smärta och jag släpper taget om gråten , jag kan äntligen släppa taget om gråten som bor inombords och jag gråter ....mycket och länge ... kroppen slappnar av och jag kan åter andas .....till slut somnar jag av utmattning ..vaknar med förkylning och feber , förstår nu att jag är där igen ...det är september och kroppen behöver vilan och min omtanke om den ...den behöver omhuldas med min Kärlek och Värme ....
 
Jag vilar i soffan , dricker te med honung och låter mig få finnas i alla delar av mig själv , även dem som gör ont.... Jag låter mig få finnas i allt som är och vet att allt är som det ska .
Det tar tid att läka gamla sår ....
 
 
 
Det är september och jag älskar ju egentligen hösten .... Kroppen vill åter ut i naturen och Jag promenerar och dofterna av höst andas in i mig och kroppen släpper taget och jag gråter , jag gråter tårar som doftar höst ...tårar som tvättar rent ...tårar som läker såren som bor inombords ...
 
 
 
 
Jag Andas 
Jag Lever 
Jag Älskar ....Mig <3 
 
 

Kommentera här: